"Randi" Elisabeth Johannessen: Our Family History

"Randi" Elisabeth Johannessen

1932 - 2020 (88 år)

Generation: 1

"Randi" Elisabeth Johannessen f�ddes den 19 Maj 1932 i Lillestrøm, , Akershus, Norway; dog den 2 Apr 2020; begravdes den 7 Apr 2020 i Judiska kyrkogården, Kålltorp, Göteborg (O).

Noteringar:

Randi föddes på Rikshospitalet i Oslo. Familjen bodde i ett hus på SKjetten som familjen hyrt i över 100 år innan de köpte det efter kriget.
När Randi var 2½ år föddes lillasyster Berit. Hon föddes i huset och Randi minns hur hon och systern Else satt under köksbordet under födseln.
Förr hade huset ett utedass och en uteveranda där toalett och badrum senare kom till.

Under kriget var Randi tvungen att läsa tyska och tyckte det var lustigt att hon fick säga "das"

Randis judiska namn Rakel hade hon själv valt.

Första dagen i Sverige visade Tibors vän Moishe Katz runt. Han var den enda som kunde vara barnvakt till Ingrid. Han gifte sig med en ungersk judinna.
De hade en möblerad lägenhet och letade efter en annan lägenhet.

Flyttade 1973 till Kållered?
Reste till Afrika 2009
Reste till Honduras 2011

Randi hade en blodsjukdom "M-komponent" och hade täta kontroller på hematologen.

Randi var den sista tiden i livet mycket sjuk och åkte in och ut på sjukhus. Den 20 mars flyttades hon från Mölndals sjukhus till Casparssons vårdhem i Rävlanda där hon dog den 2 april 2020 ca kl 05. Denna tid var präglad av utbrottet av viruset Covid-19 också kallad Corona-viruset som nyligen haft sitt utbrott. Besöksförbud rådde på alla äldreboenden och därför fick inte anhöriga hälsa på. Begravningen hölls den 7/4 utomhus i strålande vårsol med endast de närmaste anhöriga. Ceremonin hölls av Benjamin Gerber från den judiska församlingen. Dottern Ingrid som själv var sjuk och vårdades på sjukhem i Trysil kunde inte närvara dels på grund av sjukdomen men också för att gränsen var stängd. Hon kunde följa hela ceremonin via mobiltelefon. Inte heller Randis systerdotter Anne kunde komma till Annes stora sorg. Randi begravdes intill sin make Tibor.

(Medical):Blind på höger öga
Myelom
Malign blodsjukdom

"Randi" gift "Tibor" Israel Jehuda Karfunkel den 7 Jan 1956 i Rådhuset, Oslo, Norge. "Tibor" (son till Sámuel (Joshua) Karfunkel och Ilona "Hadassah" Jakobovits) f�ddes den 11 Okt 1925 i Nyíregyháza, , Szabolcs-Szatmár-Bereg, Hungary; dog den 1 Sep 2006 i Sahlgrenska Sjukhuset, Göteborg, , Västra Götaland, Sweden; begravdes den 5 Sep 2006 i Judiska kyrkogården, Göteborg, , Västra Götaland, Sweden. [Familje�versikt] [Familjediagram]

Barn:

2. "Ingrid" Hadassah Karfunkel f�ddes den 29 Jun 1959 i Annedal, Göteborg, , Västra Götaland, Sweden; dog den 23 Dec 2021 i Trysil, , Hedmark, Norway; begravdes den 7 Jan 2022.
3. "Torbjörn" Joshua Karfunkel

Generation: 2

"Ingrid" Hadassah Karfunkel

(1."Randi"¹) f�ddes den 29 Jun 1959 i Annedal, Göteborg, , Västra Götaland, Sweden; dog den 23 Dec 2021 i Trysil, , Hedmark, Norway; begravdes den 7 Jan 2022.

Noteringar:

Begravningstal skrivet av Emmy Karfunkel:

Vår kära Ingrid Karfunkel, min mamma.

Född den 29 Juni 1959 i Göteborg och dotter till Randi och Tibor. En otroligt vacker bebis med glänsande svarta lockar och stora gröna ögon. Främlingar stannade till då de mötte den lilla familjen på Göteborgs gator för att beundra det vackra flickebarnet.

Ingrids barndom färgades av föräldrarnas bakgrund under kriget. Pappa Tibor föddes i Ungern som ett av fem barn i en judisk familj. De bodde i ghetto under svåra förhållanden fram till 1944 då familjen deporterades till fånglägret Auschwitz. Mamman och två yngre syskon mördades vid ankomsten i gaskamrarna. Pappan mördades senare 1945 i fånglägret Mauthausen. Större delen av släkten, vänner och grannar utplånades. De efterlevande tre barnen var märkta av traumat för resten av livet.

Även mamma Randi hade sett andra världskriget från nära håll. Född i ett Norge som drabbades hårt under ockupationen med ransonering och stränga förhållningsregler. Hon växte upp som en av tre döttrar i en kärleksfull familj. Randi fick 1942 uppleva hur hennes far fängslades eftersom han gjort motstånd mot de tyska förordningarna. Han skickades till fånglägret Sachsenhausen där han fick straffarbete fram till Tysklands kapitulation tre år senare.

Föräldrarna gjorde allt för att ge sina två barn en trygg uppväxt. Något som gav Ingrid glädje redan från barndomen var kärleken till djuren. Hon var särskilt förtjust i hästar och hundar. Familjens pudel Kitty var den första av många hundar som förgyllde hennes liv.

Tio år gammal blev hon storasyster till lillebror Torbjörn. Föräldrarna köpte snart huset i Kållered som de båda barnen växte upp i. Ett hem som så småningom fylldes av oss barnbarn och barnbarnsbarn.

Ingrid utmärkte sig i skolan och fick fina betyg men hamnade snett under tonåren och genomförde inte studierna i gymnasiet. Hon blev mamma redan som 17-åring till dottern Liza. Socialtjänsten fattade beslutet om att dottern skulle placeras hos fosterfamilj. Fosterföräldrarna Ingvar och Ingegerd tog Liza till sig som sin egen dotter. När Ingrid träffade sin första man Roger 1977 var Liza knappt ett år gammal. Det nyförälskade paret ville starta familj och önskade få Liza tillbaka men såg hur bra hon hade det hos sina fosterföräldrar och tog det svåra beslutet att släppa taget.

Året därpå föddes jag och tre år senare föddes dottern Line. Ingrid och Roger byggde hus på landet och flyttade från staden för att leva närmare naturen. Snart kom dottern Unni och till sist kom sonen Simon. På landet växte vi syskon upp med alla möjliga smådjur bland annat hönor, gäss, katter, hästen Black Beauty, grisen Uffe och hunden Daisy.

Under småbarnsåren läste Ingrid in gymnasiet på bara ett halvår. Hon fick maxpoäng på högskoleprovet och påbörjade läkarutbildningen. Men Ingrids rastlösa själ fick henne på avvägar, hon avslutade studierna, lämnade oss barn och vår pappa och var vilsen under många stökiga år.

Till slut fann hon en trygg famn i Trysil hos Karl-Olov. Ingrid var djupt förälskad i bygdens mest eftertraktade ungkarl som hon själv beskrev Karl-Olov. Under de nära tjugo åren som gifta har de ägnat sig åt sina kära hundar, de har haft hästar och får. De har tagit många turer upp på fjällen, ibland på hästryggen men alltid tillsammans med sina hundar. Ingrid tog också jägarexamen och läste till sjuksköterska. Hon började arbeta på sjukhemmet i Trysil där hon trivdes gott. För några år sedan byggde Ingrid och Karl-Olov sitt drömhus alldeles intill Karl-Olovs föräldrahem. Dessvärre fick Ingrid inte njuta av sitt nybyggda hus fullt ut på grund av hennes svåra sjukdom.

En annan stor glädjekälla för Ingrid var alla de många resor som hon gjort. Hennes föräldrar tog henne som barn runt i större delar av Europa, till Israel och USA. Hennes drömresemål var Mongoliet och för några år sedan fick hon uppfylla drömmen under en längre resa i Asien. Ingrid reste också till sonens bröllop i Honduras. Hon fick med sig vår mormor Randi ut i Honduras djungler till Maya-pyramiderna med rullator. Men ändå var det Afrika som stal hennes hjärta och dit har hon rest ett flertal gånger med olika resesällskap. Det var inte mycket som skrämde henne under dessa resor men den sista resan till Afrika var med mig och då hade sjukdomen tagit ut sin rätt. Trots sjukdomen slutade hon aldrig hoppas på att få ta ännu en resa.

Det sista året var sjukdomen svår och mina syskon och jag var hos mamma ofta. Vi fick veta att tiden var knapp. Trots det svåra hittade vi skratten och kunde njuta av det lilla. Vi åt löjromstoast och spelade kort, pratade minnen och drömde om framtidens äventyr tillsammans. Korta perioder mådde Ingrid ganska bra och kunde till och med göra sin sista resa till Sverige i höstas. Vi åkte tillsammans till Åbytravet och åt trerätters och drack champagne. Vi pratade om att göra det snart igen. Hoppet fanns där och Ingrid var stark ända in i slutet men till sist orkade inte kroppen längre och hon lämnade oss alldeles för tidigt.

Min mamma levde livet med full kraft. Hennes personlighet fyllde rummet. Hon fattas mig.